Stress i nära relationer
Stress i nära relationer
Många människor i vårt land upplever stress, många gånger på nivåer som är osunda för den enskilde individen. Som samhälle är vi sakta men säkert på väg att utarbeta riktlinjer, policys, insatser, vård och förebyggande arbete för att komma tillrätta med den stressepidemi som sköljer över oss. Bonzun är en aktör som aktivt bidrar till en förändring mot det bättre. Men vi är långt ifrån klara, snarare är vi i slutet av början.
När det gäller ämnet stress har vi blivit allt duktigare på att beskriva den enskilda individens förutsättningar i det moderna arbetslivet. Hur stress blir en del av arbetet och vilka konsekvenser som följer.
Ett område som sällan eller aldrig lyfts fram är hur stress påverkar våra relationer. Framförallt våra nära relationer med familj och andra människor som står oss allra närmast.
Humörsvängningar
När stressen slår sina klor i oss och blir långvarig, börjar kroppen kommunicera med oss genom att skicka ut signaler om att allt inte står rätt till. Det kallas i dagligt tal för stressymptom. Det finns många olika stressymptom. Ett symptom som alltid uppstår, är att vi får humörsvängningar.
Humörsvängningar tar sig uttryck i att vi antingen blir mer irriterade över småsaker, mer än vad som är normalfallet. Eller så blir vi mer gråtmilda, också det över småsaker vi normalt inte börjar gråta över. Ofta brukar vi reagera på stress med att antingen bli mer lättretliga eller mer gråtmilda. Ibland förekommer båda sätten att reagera hos samma person.
Ofta saknas insikt
Efter att ha pratat med flera tusen människor med stressymptom, har jag lärt mig att de i början inte är särskilt medvetna själva om sitt sätt att fungera under stress.
Vi har helt enkelt inte koll på att vi har fått de här humörsvängningarna.
Några som dock har koll är våra anhöriga. Om vi levt tillsammans under en längre tid, blir vi duktiga på att upptäcka förändringar i beteendet hos våra partners.
Det är ganska ofta personer som hör av sig till mig med sin stress, som berättar att det är deras anhöriga som ”tvingat” dem att söka hjälp. Partnern står inte längre ut med beteendet. Många berättar att relationen riskerar att haverera om inget händer, det har inte sällan blivit rejäla konflikter hemma.
Det brukar inte ta många minuter att inse när en person som ringer har en akut stressreaktion och att hen inte har insikt i detta. Partnern har dock sedan länge både upptäckt och fått uppleva hur stressymptomen tagit över allt mer av den anhörigas liv och påverkar relationen, alltid på ett negativt sätt.
En hot mot relationen
När man som anhörig försöker lyfta problematiken, blir det nästan alltid taggarna utåt och den stressade går in i försvarsställning. Sen är tjafset igång, som inte sällan leder till en konflikt som inte tycks se någon lösning. Till slut kan det bli ett ultimatum från den anhöriga: – sök hjälp, annars lämnar jag dig! De som följer ultimatumet är de jag får prata med. I väldigt många andra fall blir stressymptomen det som bryter upp relationen, med en separation som följd.
På många sätt är stress och stressymptomen en relationsdödare, något som vi inte alltid tänker på eller förstår hur det hänger ihop. Men så är det, och det är synd, för det går att göra någonting åt situationen innan det leder till djupa konflikter eller separation.
Försök förstå vad som händer – och ha tålamod
När man har en stressad anhörig som uppvisar symptom på stress, är det viktigt att försöka förstå vad som händer och inte bara fastna i det nya beteendet som partnern uppvisar. Nedan presenterar jag åtta tecken på hur humörsvängningar konkret kan ta sig uttryck hos personer som är väldigt stressade. Det är fyra stycken för irritation och fyra för gråtmildhet.
Om du märker dessa tecken hos din partner och du upplever att de funnits över längre tid, och dessutom blir värre; ja, då är det dags att ta upp detta med din partner. Räkna inte med förståelse direkt, utan kanske snarare mothugg.
Men försök på ett schysst sätt återkomma till diskussionen och kärleksfullt närma dig frågan när du upplever att det finns öppningar för samtal. Målet är att din partner ska få de första insikterna i att det har skett en förändring och att något är på tok. Det räcker så, gapa inte efter för mycket, låt din partner växa in i insikten att problemet ligger hos hen.
Det är en process som tar tid och som anhörig behöver du stötta, inte vara anklagande. Det slutgiltiga målet är förstås att din partner ska få hjälp, men det är en resa innan man är där. Ha respekt för din partners resa, samtidigt som du är tydlig med att beteendet inte är funktionellt för relationen.
Åtta punkter att vara observant på som anhörig
Irritation
Tycks ha fått kort stubin
– Har allt mer börjat gå igång direkt på saker som hen uppfattar som irriterande. Det finns inget av tankesättet att man ska välja sina strider, utan allt, stort som smått som irriterar leder fram till starka affekter.
Tar ut sin irritation på sådana som inte kan försvara sig
– Hos de flesta av oss har vi tabu mot att ge oss på de som inte kan försvara sig mot vår irritation/ilska. Det kan gälla barn, djur och döda ting. Personen har allt mer börjat bryta mot detta och beter sig på sätt som inte tidigare observerats. Naturligtvis ska man kunna säga till barn när det gjort fel och bli irriterade på dem, det är så klart helt naturligt. Här ser vi dock att detta sker på ett nytt och mer aggressivt sätt.
Argumentationen känns inte igen och är på en låg intellektuell nivå
– Diskussionerna som blir när den stressade blir irriterad handlar oftast om struntsaker och kan kännas helt onödiga och framförallt, det har inte varit så här tidigare. Dessutom är aldrig nivån på diskussionerna på någon högre nivå, det är sällan genomtänkta saker som kommer fram utan mer impulsdriven irritation. Diskussionerna blir därefter.
Tenderar att intellektuellt och känslomässigt skapa ett ”vi och ett dom”
– Stressade personer tenderar att i sin argumentation skapa ett ”vi mot dom” eller ett ”jag mot dom”. Det blir lätt svart och vitt och partnern är ofta oförmögen att se nyanser i saker.
Gråtmild
Tycks reagera med tårar för minsta upplevda motgång
– Partnern reagerar med starka affekter, ledsenhet, gråt, förtvivlan, vid motgångar och utmaningar, på ett sätt som man inte kunnat se tidigare i relationen.
Bryter ihop helt okontrollerat med tårar och förtvivlan som följd
– Partnern kan bryta ihop känslomässigt och storgråta under timmar, utan att egentligen kunna förklara vad det beror på. Det är som att känslorna överväldigar personen och de kan inget göra mer än att gråta och uppleva den jobbiga känslan.
Drar sig undan sociala kontakter
– Att dra sig undan sociala kontakter är ett generellt symptom som kommer med stress och ofta dyker upp i processen. I det här sammanhanget ska det dock tolkas som att personen är rädd att bryta ihop bland människor och därför självmant väljer bort socialt umgänge för att minska risken för att så sker.
Blir djupt emotionellt berörd av filmer och berättelser
– Partnern kan uppfattas som tunnhudad och extra känslig, vilket gör att gråten kommer vid minsta emotionellt laddad situation i en film eller i en berättelse. Ibland blir det så jobbigt att den drabbade inte kan titta klart utan måste gå därifrån, det blir helt enkelt för mycket känslor som bubblar upp.