Sjukskrivningarna minskar - har vi blivit friskare?
Man vill ju inte vara en surpuppa här och dissa goda nyheter men i allt väsentligt måste svaret på frågan bli ett nej – vi har inte blivit ”friskare”. Varför då frågar vän av ordning, siffrorna ljuger inte. Färre är faktiskt sjukskrivna och på kortare tid. Nåväl, som alla förstår finns det andra faktorer än ”friskhet” och ”sjuklighet” som påverkar sjukskrivningsstatistiken, här är några av dem.
Det råder en överväldigande konsensus bland klinisk personal som har att hantera sjukskrivningsfrågor inom sjukvården att Försäkringskassan genom åren blivit allt noggrannare, tuffare om man så vill, med att godkänna sjukskrivningar. Detta är i sig inte dåligt. Det ska så klart finnas en tydlighet på vad som gäller för sjukskrivningar och hur regelverken ska tolkas, men upplevelserna är att reglerna skärpts successivt. Många läkare rapporterar nu att det är mycket svårare att få vissa patientgrupper sjukskrivna på det sätt man anser motiverat jämfört med vad tidigare praxis gjorde möjligt.
Sjukskrivningsintyg som tidigare passerade Försäkringskassans nålsöga blir nu i större utsträckning underkända eller föremål för revision. Helt klart leder denna nya ”tydlighet” från Försäkringskassans sida till att färre sjukskrivs och ffa kortare tid. Som alla förstår förklarar detta på många sätt varför sjukskrivningstalen förändras och att det inte har med huruvida människor är ”friska” eller ”sjuka” att göra.
Sjukskrivning för psykisk ohälsa är som alla vet den vanligaste sjukskrivningsorsaken idag. I början av året gav Socialstyrelsen ut nya riktlinjer för hur man anser att sjukskrivningsverktyget skall användas att hjälpa denna grupp av människor till återgång i arbete. Riktlinjerna är tydliga, så lite sjukskrivning som möjligt, mindre än idag och ffa trycker man på nödvändigheten av partiell sjukskrivning för denna grupp. Om landets sjukskrivande läkare nu börjar följa riktlinjerna kommer sjukskrivningstalen för denna grupp tydligt att minska. Om man så har gjort är för tidigt att säga men faktum är att vi kan förvänta oss minskad sjukskrivning i denna grupp i framtiden pga nya riktlinjer. Återigen har detta inget att göra med huruvida människor är ”friska” eller ”sjuka”.
En faktor som lyfts fram som bidragande orsak av bland annat försäkringskassan till de minskade sjuktalen är att företag tar problemet med sjukskrivningar på större allvar idag. Med detta gissar jag att man menar att företag är bättre på att ta hand om personalen, se tidiga tecken, förebygga mer osv. Tanken är god och den stämmer in här och var på vissa företag. Jag måste dock säga att det är en allt för svepande generalisering att säga att företagen blivit bättre på det här. Medvetenheten om behovet av att göra något åt ffa sjukskrivningarna för psykisk ohälsa har helt klart ökat. Men av alla de företag jag träffar famlar många fortfarande efter arbetssätten hur man effektivt ska hjälpa sin personal att inte bränna ut sig alternativt komma tillbaka i arbete. Här talar också statistiken sitt tydliga språk. En förfärande stor andel av de långtidssjukskrivna är just personer med psykiatriska diagnoser. Vi har en lång väg att vandra innan åtgärder på arbetsplatsen kommer göra något större avtryck i sjukskrivningsstatistiken.
Om vi nu för första gången på länge blivit ”friskare” som befolkning, vilket statistiken antyder måste i tvingande logik något i samhället ha förändrats som påverkar att människor blir ”sjuka” i första läget. I praktiken innebär det att någon riskfaktor har minskat i utbredning, eller kanske att någon skyddsfaktor har tillkommit och växt sig stark. Frågan då är om det finns någon anledning att tro att något fundamentalt i samhället har förändrats senaste tiden som påverkar människors ”friskhet” eller ”sjuklighet”? Svaret på den frågan är nästan helt säkert nej.
Vi ser idag inga tydliga tecken på att något förändrats i människors attityder runt sig själva, sina prestationer och hur man praktiskt lever sina liv.
För att sammanfatta; Vi kan nästan helt säkert konstatera att minskningen i sjukskrivningar inte har att göra med att människor är mindre ”sjuka” nu och ffa inte mer ”friska” än för ett år sedan. Anledningen till förändringen skall sannolikt tillskrivas externa faktorer framförallt regelverken runt sjukskrivningar och hur de tillämpas.
Ska vi lyckas att på riktigt ändra sjukskrivningstalen finns bara en väg framåt, förebygg den psykiska ohälsan. Utan aktiva åtgärder på företag, i skolan och på alla samhällets arenor är sannolikheten liten att vi i närtid kommer se någon reell förändring i hur ”sjuka” eller ”friska” människor är.
Anders Tengström, Forskningschef Bonzun