Bonzuns psykologchatt

Varje Torsdag klockan 13 finns jag tillgänglig för alla de människor som vill ta upp olika psykologiska problem som gör det jobbigt för dem och få råd på vad de kan göra för att hitta en väg att må bättre. Efter sessionerna publicerar jag ibland anonyma utdrag ur chatten i syfte att hjälpa andra med liknande problem och frågeställningar.

 

Här får ni läsa tre utdrag från olika personer med olika problem. Två av dem har upplevt jobbiga saker under sin uppväxt och är idag på ett eller annat sätt påverkade av det.  Den tredje person upplever problem med stress och behöver hjälp med att hantera stressen. I ett sådant fall är Bonzuns program ett väldigt bra verktyg att ta hjälp av.

• Anonym

  Hej Anders, tack för en väldigt innovativ och intressant hemsida och tjänst!

  Jag har en vän som väldigt nyligen förlorade sin pappa, pga ålder men hon har ändå extremt svårt att acceptera det som har hänt. Hur skulle du säga att jag kan stötta henne på “rätt” sätt utan att tjata eller pusha för mycket?

  Jag tror att det är viktigt att inte isolera sig och gå ner sig helt i sorgen även om det kan vara viktigt till en börja

• Anders

  Hej,
  Du har helt rätt. Isolering löser inget problem. Det är viktigt att respektera sorgen men det du kan göra för din vän är att finnas för henne. Med det menar jag då att respektera hennes behov av att vara själv och ta det lugnt. Men samtidigt erbjuda henne att göra enkla sociala aktiviteter som promenader eller andra aktiviteter som innebär att man rör på kroppen. Just fysisk rörelse brukar göra att det känns lite bättre och att prata om något annat än det som har hänt kan lätta tankarna för stunden

• Anonym

  Precis. Ja jag vill så gärna hjälpa, vill skicka böcker och diverse länkar men förstår också att det kan vara för mycket och att hon behöver ta steget själv..

  Jag tenderar att vilja hjälpa mer än vad personen faktiskt ber om…

• Anders

  Ja, det ska du inte göra – det blir tyvärr inte bättre av det – du måste respektera hennes önskningar men inte heller sitta och vänta på att hon ska höra av sig, för det lär hon inte göra. Jag föreslår att du säger till henne att du “Jag kommer att ringa dig eller besöka dig tre gånger i veckan. Jag kommer föreslå lite olika saker – du kan välja om du vill hänga med – jag kommer att göra dem oavsett”.

• Anonym

  Bra tips!

  Jag har själv upplevt svåra trauman i barndomen, tror du att alla behöver en behandling för sånt för att verkligen komma vidare? Eller kan man ha en fullgott liv ändå utan att “riva upp gamla sår”?

• Anders

  Ja – man kan ha ett fullgott liv ändå. Om du ska ha ork och kraft att “gräva” i det som har hänt måste du må bra psykiskt innan du gör det, annars blir det dubbla bördor. Ska man ge sig in på maratonlopp måste man vara i form – om du förstår vad jag menar?

• Anonym

  Det är sant. Jag har gått en tid i ett tolvstegsprogram en tid som hjälp mig massor, men samtidigt har jag låg självkänsla som hänger kvar och när jag mår lite sämre så är det som att jag snabbt faller tillbaka och “blir ett barn”. Skulle en traumabehandling vara aktuellt? Och vilka sådana finns det? Jag vill ändå säga att jag mår helt okej just nu men det känns ändå som att det är mycket som ligger och skräpar i bagaget. Jag har vuxit upp kring våld, missbruk och allt vad det innebär, ekonomisk utsatthet och har varit väldigt ensam i det tills nyligen då jag har sökt hjälp för de besvär jag har.

• Anders

  Jag tycker innan du funderar på en traumabehandling kan fundera på om du kanske behöver gå en behandling som mer fokuserar på här och nu och hjälpa dig att må bra i vardagen. Ett program som jag minns är inriktat på det är något som heter seeking safety som är utvecklat i USA. Du kan läsa om det och se om den formen av insats skulle kunna vara något för dig. när du mår bra i vardagen är det lättare att ta tag i det som hänt

• Anonym

  Det har jag aldrig hört talas om tidigare! Tack så mycket för tips

• Anders

  Varsågod

   

Utdrag 2:

• Anders

  Hej. Hur kan jag hjälpa dig?

• Anonym 

  Hej, jag har haft en ganska påfrestande uppgift med bipolaritet, alkoholmissbruk och anorexia i min familj, och för att göra det kort så är jag själv väldigt stressad och har mycket oro. Jag är 23 år och vet inte alls hur jag ska hantera dessa känslor som kommer upp flera gånger per dag. Har alltid mycket tankar vilket också gör att jag ofta har tankarna på annat håll.

• Anders

  Har du någon idé om varför du känner dig stressad och orolig?

• Anonym 

  Jag antar att mycket har att göra med allt som hänt under uppväxten och att det fortfarande är mycket som händer. Har även flyttat från Göteborg till Umeå för att plugga så har ingen riktigt nära här uppe heller förutom min kille. Har tagit lång tid för mig att känna mig hemma här.

• Anders

  Okej, jag förstår. Det låter som att det är många saker du går och funderar över och att du säkert inte känner att du har kontroll över saker och ting, i vart fall brukar det vara så.

  Vad känns det som att du skulle vilja göra?

• Anonym 

  Ja så kan det säkert vara och att det hela tiden kommer nya tunga saker så det känns aldrig som jag får tid att ta in och smälta det som hänt. Då kommer bara nya saker.

  Jag vet inte riktigt, har försökt prata med psykolog och kurator enstaka gång men har inte varit rätt tid så har funderat på det men jag vet inte vad som är bäst att göra.

• Anders

  Jag tycker du ska besöka studenthälsan på universitetet och få träffa en läkare som kan göra en bedömning och sen finns det också samtalsstöd att få via studenthälsan. I Umeå finns också ett psykologprogram där studenterna har en mottagning där de tar emot klienter – de är så klart handledda av erfarna terapeuter.
  I vilket fall tycker jag att du ska försöka ordna något slags stöd så att du kan börja reda ut dina tankar och känslor så att vardagen börjar fungera bättre. När du mår bättre kan du börja jobba med det som hänt.

• Anonym 

  Att jag först söker stöd via studenthälsan och sen träffar till exempel psykolog när jag mår bättre menar du?

• Anders

  Jag var lite otydlig. Jag tycker du ska gå till studenthälsan först och försöka få hjälp där, om det av någon anledning inte funkar så finns psykologprogrammets mottagning som ett alternativ.

• Anonym

  Jaha då förstår jag. Då ska jag försöka kontakt studenthälsan.

• Anders

  Det låter jättebra, lycka till!

• Anonym

  Tack för hjälpen!

• Anders

  Inget, hör av dig igen om det inte fungerar med tipsen.

Utdrag 3:

• Anders

  Hej. Hur kan jag hjälpa dig?

• Anonym

  Hej. Jag undrar hur jag ska ta mig ur utbrändhet.. Har pågått länge

• Anders

  Har du ett jobb som du är sjukskriven ifrån?

• Anonym

  Inte sjukskriven alls. Vågar inte ta det steget.. Så rädd att inte bli trodd.. För det är få i min närhet som förstår. Var sjukskriven några månader 2013 för samma sak.

• Anders

  Okej, men det framstår i alla fall att som att du måste göra något åt ditt liv på något sätt. Att vara stressad och ha massa symptom kommer inte göra dig gott på något sätt.

• Anonym

  Vad har du för råd som jag kan göra?

• Anders

  Jag tycker faktiskt att du ska testa vårt stressprogram. Där får du lära dig om stress men framförallt om hur du ska hantera dina upplevelser av stress och få konkreta verktyg som kan hjälpa dig att hantera vardagen.

• Anonym

  Tack ska definitivt testa det!

• Anders

  Det låter bra, jag är övertygad om att det kommer att hjälpa dig om du gör hela programmet.

• Anonym

  Tack än en gång. Gillar verkligen papilly! Ha en bra dag!