Bonzuns 5 frågor till Gerhard Bley

2019-12-18 | Arbetsmiljö Ledarskap
Gerhard Bley är Vd:n som gick från ett mekaniskt till ett empatiskt ledarskap. Han började leda på insikt istället för instinkt. Gerhard drar sig inte för att på ett självutlämnande sätt utmana många av de etablerade ledarskapsteorierna. Han menar också att ett empatiskt ledarskap och det han kallar ”balanced lifecard” direkt motverkar stress i organisationen.

Du beskriver ibland att det empatiska ledarskapet är en väg att motverka stressrelaterad ohälsa; hur menar du då?

Jag är övertygad om att ett nära ledarskap baserat på empati och medkänsla bygger en tillitsfull miljö. Och tillit i en organisation är grunden för att medarbetarna ska känna sig trygga, bli sedda, våga fråga och vara den hen är. Detta i sin tur bidrar till en mer harmonisk miljö, där människor upplever sig inkluderade och villiga att delta. Det tar inte bort behoven av prestation och leverans, men det är sällan det som är problemet i en organisation som upplevs stressig. Stress skapas av miljöer som präglas av distans, osäkerhet, brist på transparens och därmed en grogrund för fantasier och rykten. En öppen och autentisk miljö ger i gengäld det motsatta.

Idag är du VD för O. Kavli AB, kan du ge några konkreta exempel på vad ni gör idag för att främja en positiv psykosocial arbetsmiljö?

Vi gör många saker. I grunden finns vår filosofi om det empatiska ledarskapet som bygger på öppenhet, sårbarhet, tillit och autenticitet. För att främja vår grundtes så utbildar vi våra ledare och medarbetare kontinuerligt i självinsikt och relationsbyggande aktiviteter. Vi har också det vi kallar för ”Balanced lifecard” som en grundläggande princip. Det handlar om vikten av att kunna leva ett balanserat liv under eget ansvar och med stor flexibilitet. Vi lanserade också för några år sedan konceptet “Ett hälsosammare Kavli”, där vi erbjuder diverse aktiviteter som yoga, träning, föreläsningar, hälsoundersökningar, m m. Bl a inleder jag alla mina ledningsgruppsmöten med en stunds mindfulness.

Du har varit chef både i det privata näringslivet och ideella organisationer; upplever du någon generell skillnad i vilken typ av ledarskap som passar var?

Nej min uppfattning är att ledarskap egentligen är generiskt. Alla människor vill bli sedda, inkluderade, ha goda relationer, få påverka, delta, känna samhörighet och tillit. Det behöver alla organisationer oavsett ägar- eller associationsform.

Om du skulle ge ett par viktiga nycklar /råd till de chefer som vill sänka sina sjuktal och driva mer välmående bolag men inte riktigt vet hur de ska börja, vad skulle det vara?

Det finns inga genvägar till att långsiktigt bygga ett välmående företag. Man kan göra insatser som kan ge kortsiktiga effekter, men över tiden måste allt byggas från grunden med de värderingar du önskar stå för. I vårt fall är det ett empatiskt ledarskap och det måste börja från toppen och sedan genomsyra verksamheten. Som alltid med den här typen av ambitioner krävs dock uthållighet, konsekvens och insikten om att det tar tid att bygga en värdegrund.

Hur gör du själv för att hitta balans och återhämtning mellan alla dina åtaganden privat och professionellt?

Jag var ju länge en produkt av min tid. Trodde att arbete och karriär var vägen till lycka. Idag vet jag bättre. Mitt paradigmskifte innebar att jag idag är väldigt varsam med att alla mina behov tillfredsställs, såväl i arbetet som privat, och det dag för dag. Jag planerar noggrant helt enkelt. Dessutom har jag på senare år lagt till meditation och mindfulness som viktiga ingredienser. Jag är idag också engagerad i kyrkan för att få existentiell balans och jag åker med jämna mellanrum på tysta retreater för att fylla mitt inre. Jag tänker att min strävan är att vilja att nå en optimal balans mellan yttre och inre frid.

Läs mer O.Kavli och det empatiska ledarskapet här