Fyra faktorer som ökar risken för utbrändhet
Faktorer som ökar risken för utbrändhet
Nedan följer fyra vanligt förekommande riskfaktorer som tenderar att utveckla ohållbar stress över tid. Som alltid är det så att det inte räcker med en riskfaktor för att hamna i utbrändhet, utan det är den samlade belastningen av alla närvarande riskfaktorer som trycker individen mot den röda zonen, där det är för mycket prestationer och för lite återhämtning. Det är också så att ingen riskfaktor är nödvändig för att utveckla utmattningssyndrom, alla kombinationer av riskfaktorer kan förekomma.
Svårt att säga nej
Beteende:
Personer som har svårt att säg nej har tidigt lärt sig att man har ett ansvar att hjälpa andra som ber om ens hjälp och stöd. Man vill vara till lags och att alla ska vara glada och nöjda. Att säga nej är otänkbart då det är kopplat till självvärdet. Att avvisa en person som uttrycker ett behov gör mig till en ”dålig” människa, det vill ingen vara så klart.
Konsekvens:
Personer som inte kan säga nej får alldeles för mycket att göra och har ständigt dåligt samvete att man inte gör tillräckligt. Det blir till sist ohållbart då man blir allt mer och mer utmattad.
Åtgärd:
Konkret träning i att lära sig säga nej och upptäcka att inget farligt händer. Jobba med insikten att mitt värde som människa inte beror på om jag säger ”ja” eller ”nej” på en fråga.
Perfektionist
Beteende:
Vissa har ett personlighetsdrag där man inte är nöjd förrän en sak man jobbar med eller gör är perfekt. Man kan inte glädja sig åt prestationen om den inte i alla stycken är perfekt utförd, vilket gör att inga ansträngningar är för stora för att ordna med att det blir så. Personer med det här draget kan använda timmar åt detaljer som ingen annan skulle komma på tanken att ens använda fem minuter till.
Konsekvens:
Att göra något perfekt tar tid och kraft och brukar innebära att arbetsuppgifter och vardagslivets prestationer växer på hög när vi är fullt fokuserade på att slutföra en sak så att den blir helt perfekt. Till slut blir det ohållbart och den inre stressen växer allt mer.
Åtgärd:
Mycket handlar om att jobba med acceptans. Allt i livet kan inte vara perfekt, ”tillräckligt bra” måste bli ledordet, precis som det är för oss andra. Vägen dit är lång och det är med stort inre obehag man lämnar ifrån sig saker som inte är ”perfekta”. Fast man har också insett att det ändå fungerar och stressen minskar påtagligt över tid när det finns tid till att utföra fler prestationer.
Självvärde genom prestation
Beteende:
Här handlar det om en person som fått lära sig att det bara är genom mätbara prestationer som jag som människa har ett eget värde. Om jag inte utför massa presterande handlingar hela tiden, har jag inget värde. I många fall tenderar det här sättet att fungera så att jag ”överpresterar” hela tiden för att visa mig själv och andra att jag duger.
Konsekvens:
Jag tvingar mig själv att prestera hela tiden och leverera mätbara produkter på min prestation, oavsett vad det är. Jag tror att alla dömer mig utifrån mina prestationer. Det finns inget stopp hur mycket jag måste prestera för att ”duga”, vilket så klart gör att jag till sist blir utmattad av allt jag gör för att få ett ”värde”.
Åtgärd:
Först måste insikten etableras att prestationer har med synen på det egna värdet att göra, vilket de flesta inte insett. Efter det handlar det om att lära sig att prestationer ska vara kopplade till min egen vilja. Jag gör saker för att jag själv vill, inte för att bli värd något i en annan människas ögon.
Kontrollbehov
Beteende:
Det här är en riskfaktor som ligger ganska nära perfektionismen men ändå inte är samma sak. Här har vi en person som har behov av att uppleva kontroll över saker, stort och smått i sitt liv. En aspekt av kontrollbehovet är att man vill veta hur det ska gå i framtiden med saker och ting. För att det ens ska ha skuggan av en chans att lyckas måste man ägna otroligt mycket tid att tänka ut hur saker ska gestalta sig i framtiden och hur vägarna dit ser ut och vad man ska göra om det inte blir exakt som man tänkt. När man tänkt ut sakerna måste man börja agera här och nu, för att det ska bli som man vill längre fram.
Konsekvens:
Att försöka ha ”koll” på allting kostar en enorm mängd med energi och tar mycket tid. Eftersom vi pratar om framtid och saker som ännu inte inträffat finns det inget stopp på hur mycket det kan analyseras och tänkas på. Det blir helt enkelt för mycket och stressen smyger sig gradvis på över tid.
Åtgärd:
Mycket går ut på att lära individen att livet inte levs i framtiden utan här och nu. Det måste finnas balans mellan att vara här och nu och försöka kolonisera framtiden och skapa kontroll över den. Kontrollbehov är alltid framåtriktade mot framtiden. Genom att leva här och nu istället i större utsträckning minskar stressen.
Här läser du mer om stress och kan göra Bonzuns stresstest https://evolve.bonzun.com/stress-2/
Här kan du läsa mer om Bonzuns digitala träningsprogram https://evolve.bonzun.com/stressprogrammet/